Middag eller ej, det är frågan

Jaha, nu sitter jag hemma hos min pojkvän med den sedvanliga middags-ångesten. Hans mamma ska bjuda familjen på middag och jag är bjuden. Fan fan fan. Försöker bestämma mig hur jag ska göra, om jag ska tacka nej och sen sitta och skämmas över det hela kvällen, eller tacka ja och sitta och ha extrem-ångest hela kvällen. Pest eller kolera, pest eller kolera.

Det känns som om jag alltid dubbelbestraffas i de här sammanhangen. Familjen blir sårad, min pojkvän blir irriterad och jag framstår som udda och folkskygg när jag tackar nej. Jag hatar att framstå som konstig! Men jag får mega-ångest, förlorar förmågan att prata och ha ögonkontakt och framstår som udda och folkskygg när jag tackar ja. Alltså hur jag än gör så blir det fel! Jag kan inte göra rätt, och det är så otroligt frustrerande.