Hejsan

Nu har jag inte gjort en uppdatering på bra länge här. Vad har jag pysslat och knåpat med i mitt liv då? Öööh, typ inget. Jag sitter på min rumpa väldigt mycket. Sitta är skönt. Stå upp? Jävligt jobbigt. Soffpotatis av rang, det är vad jag är. Potato and proud.

En lustig sak: Jag är svinrädd för min pojkväns pappa. Alltså det är pinsamt, men jag kan inte hjälpa det. Han är en sån där oslipad bullrig man med renrakat huvud och bred dialekt. Oftast hör jag faktiskt inte ett ord av vad den mannen säger, vilket inte direkt förbättrar det sociala mötet. Det som gör det hela mest jobbigt är att han är så social. Han försöker prata med mig jämt, ofta på ett lite påträngande vis, vilket får socialfobiska mig att sparka bakut inombords. Det vaknar till liv någon slags barnslig trots, och jag känner typ "NEJ, du ska inte få lära känna mig, lämna mig ifred! Läs mina signaler! Kan du inte ge dig någon jävla gång och ge upp?" Gått tre år liksom.

Sjukt frustrerande. Och samtidigt så komiskt.

Han frågade mig en gång om jag var rädd för honom, då sa jag till gräsmattan "Hehe, nej då, klart jag inte är..."