Facebook

Alltså. Ibland kan jag störa mig så himla mycket på Facebook. Det här med att det verkar som att livet är någon slags tävling där den som har flest vänner och utför flest sociala aktiviteter vinner. Jag tänka att, även om någon verkligen hade +500 vänner som de umgicks med regelbundet, känns det verkligen som något som är eftersträvansvärt? Really?

Tänk bara vad jobbigt det skulle vara. Nu slutar jag arbetet, men jag får inte gå hem och ta det lugnt. Nej, jag måste träffa Lisa och sen Olle och sen Stefan och sen Kajza och sen Kalle-stropp. Och sen måste jag ringa och vägleda Anders i hans kärleksproblem med Stina, samtidigt som jag lovat Frida att passa hennes son Nils. Frans behöver skjuts till tåget, Kristin vill låna mitt våffeljärn, Rikard knackar oanmäld på för att se sport på mina betalkanaler och Petra ringer och är jättearg för att jag glömt våran tisdagsfika. Får migrän bara jag tänker på det.